Underutvecklat islam!

Hur kommer det sig att den muslimska världen å ena sidan frambringar självmordskapare, å andra sidan letargiska, kapitalistiska samhällen som varken lyckats skapa ekonomisk utveckling eller demokrati?

En del av svaret ges i FN:s utvecklingsrapport, där arabiska intellektuella kommer fram till att arabvärlden är “rikare än den är utvecklad”.

Dess ekonomier är stagnerade, analfabetismen utbredd, politiska friheter sällsynta och invånarna, i synnerhet kvinnor, förnekas grundläggande rättigheter.

En islam-europeisk källa kan spåras till Maulana Mawdudi. som grundade Jamaat-e-Islami-rörelsen i Pakistan under tidigt 1940-tal.
Väl förtrogen med marxismen, förespråkade han en kamp mot väst och traditionell islam, förd av ett islamiskt “revolutionärt avantgarde”. Han var troligen först med att häfta adjektivet “islamisk” vid västerländska begrepp som revolution, stat och ideologi.
Dessa linjer från höger och vänster löpte samman hos Sayyid Qutb, Broderskapets chefsideolog efter andra världskriget. Han förespråkade en monolitisk stat att uppnås med alla möjliga, våldsamma medel. I hans klasslösa samhälle skulle den liberala världens “själviska individ” utplånas, och “människans exploatering av människan” upphöra. Detta, som kallas “leninism i islamiska kläder”, är den trosbekännelse som de flesta av dagens islamister omfattar.

Den islamiska praktiken och dess stela regelverk har stått i vägen för förändring på en myriad olika sätt. Räntenivåer sätts av religiösa auktoriteter, skolan inriktar sig på utantillärning av religiösa texter och motverkar kritiskt tänkande, kvinnor hålls utanför det politiska och ekonomiska livet. Många av dessa hinder fanns även i det judisk-kristna väst, och kunde röjas undan endast efter en lång, mödosam kamp. Denna kamp har inte ens startat i islam. Och bollen ligger inte bara hos islamister utan även hos mer moderata muslimer.
I slutändan är det lika viktigt att inte överskatta islamismens styrka, som att inte underskatta den. Den har mycket lite att erbjuda araberna, än mindre den övriga, muslimska världen.

Källa:Francis Fukuyama är professor i internationell politisk ekonomi vid John Hopkins School of Advanced International Studies (SAIS). Nadav Samin är nyligen utexaminerad från SAIS och specialiserad på Mellanöstern.